I en nyligen släppt vetenskaplig rapport av Henrik Tham undersöks det hur svensk polis, främst genom Svenska Narkotikapolisföreningen (SNPF), formar och kommunicerar sin syn på narkotikaproblemet. Hur detta påverkar polisen och i förlängningen svensk narkotikapolitik. Studien ”Svenska Narkotikapolisföreningens tidskrift – polisens bild av ett problem?” bygger på en omfattande innehållsanalys av tidskriften från SNPF, vilken har publicerats sedan 1988 och täcker över 145 utgåvor fram till 2023.
Tham är professor emeritus vid Kriminologiska institutionen, Stockholms universitet.
Bakgrund och syfte
Syftet med Thams studie är att analysera hur polisen, genom sin tidskrift, representerar narkotikaproblemet, vilka lösningar som förespråkas, och hur detta speglar den bredare debatten kring narkotikapolitik. Genom att undersöka teman som framträder i tidskriften – såsom narkotikans farlighet, narkotikabrottslingar, synen på kunskap och experter, motståndare till narkotikapolitiken samt vad som lämnas oproblematiserat – försöker Tham identifiera de grundläggande antagandena som formar polisens hållning i frågan.
Huvudteman och resultat
- Narkotikans farlighet
Ett genomgående tema i tidskriften är en starkt alarmistisk framställning av narkotikaproblemet. Droganvändning anses generera allvarliga medicinska och sociala risker och vara kopplat till en rad olika former av brottslighet. SNPF framställer droger, särskilt cannabis och kokain, som systemhotande för samhället. Droger kopplas till våldsbrott och internationell terrorism, med exempel från IS-krigare och historiska referenser till nazismen. - Polisen som central aktör
Polisen framställs i tidskriften som den främsta försvararen av målet om ett narkotikafritt samhälle, vilket har varit ett uttalat mål i svensk narkotikapolitik sedan slutet av 1970-talet. Polisen ses som den huvudsakliga kraften för att upprätthålla status quo och motarbeta alla försök till liberalisering eller reformering av narkotikalagstiftningen. - Motstånd mot liberalisering
Polisen framställs i tidskriften som den främsta försvararen av målet om ett narkotikafritt samhälle, vilket har varit ett uttalat mål i svensk narkotikapolitik sedan slutet av 1970-talet. Polisen ses som den huvudsakliga kraften för att upprätthålla status quo och motarbeta alla försök till liberalisering eller reformering av narkotikalagstiftningen. - Synen på kunskap
Polisen och deras erfarenheter från fältet framhålls som den mest tillförlitliga källan till kunskap om narkotikaproblemet. Samtidigt kritiseras akademiska forskare och andra experter som ifrågasätter den restriktiva narkotikapolitiken. SNPF betonar vikten av praktisk erfarenhet och förespråkar ofta att polisen är de bäst lämpade att bedöma vilka åtgärder som är nödvändiga för att bekämpa narkotikabrottsligheten. - Kritik mot andra aktörer
I tidskriften riktas kritik mot både media och statliga institutioner som förespråkar en mer liberal syn på narkotika. Media anses ofta vara för okritiska gentemot förespråkare av legalisering och forskning som inte stöttar den repressiva narkotikapolitiken kritiseras för att vara missvisande eller felaktig. SNPF ser sig själva som en motkraft till vad de anser vara en växande liberal inställning i samhället. - Frånvaro av diskussion om kontrollens kostnader
Tham påpekar att en viktig aspekt som lyser med sin frånvaro i tidskriften är en diskussion om kostnaderna för narkotikakontrollen. Den omfattande insatsen mot narkotikabruk diskuteras inte utifrån dess sociala och ekonomiska konsekvenser. Ämnen som polisens ingripanden, särskilt mot unga och minoritetsgrupper, tas inte upp i termer av de potentiella skador som kan uppstå för dessa grupper eller för tilliten till rättssystemet. - Polisens resurser och frustration
Ett annat centralt tema är den upplevda resursbristen inom polisen. Trots ökade insatser och fler narkotikarelaterade ingripanden uttrycker tidskriften en känsla av att rättsväsendet är underfinansierat och att poliser som arbetar med narkotikafrågor känner sig överbelastade och underbemannade. - Polisens samarbete med internationella aktörer
Internationella relationer, särskilt med narkotikapolis i USA, framhävs som en viktig källa till kunskap och inspiration för svensk polis. Resor till USA och samarbeten med amerikanska myndigheter som DEA beskrivs frekvent och ger stöd till den restriktiva linje som SNPF förespråkar.
Diskussionspunkter och slutsatser
Tham lyfter fram att SNPF:s tidskrift formar en mycket ensidig bild av narkotikaproblemet som nästan uteslutande ses som ett polisiärt och straffrättsligt problem. Denna syn på narkotikaproblemet är dock i konflikt med vissa empiriska data som pekar på stabila eller till och med minskande nivåer av droganvändning bland ungdomar i Sverige. Tham argumenterar också för att polisens dominerande roll i narkotikapolitiken kan försvåra en bredare samhällsdiskussion om alternativa sätt att hantera narkotikafrågan, såsom harm reduction-strategier eller en mer socialt inriktad syn på missbrukare.
SNPF:s alarmism och motstånd mot liberalisering kan ses som en konsekvens av den svenska narkotikapolitikens övergripande mål om ett narkotikafritt samhälle. Detta mål har format polisens syn på narkotikan som ett absolut hot som kräver kraftfulla repressiva åtgärder. I rapporten framgår att denna inställning också kan bidra till att polisen framstår som oflexibel och oförmögen att ta till sig nya, mer nyanserade perspektiv på narkotikafrågan.
Sammantaget pekar Thams rapport på hur polisen, genom SNPF, har haft ett starkt inflytande över den svenska narkotikapolitiken och hur deras tidning har blivit en central plattform för att sprida en specifik, starkt repressiv tolkning av narkotikaproblemet.
Den har artikeln publicerad på Ganja.nu är en tolkning av rapporten som finns att läsa i sin helhet här:
Svenska narkotikapolisföreningens tidskrift – polisens bild av ett problem?