I en värld där många länder går mot en mer progressiv narkotikapolitik står Sverige fast vid sitt åtagande om en repressiv hållning som syftar till att skapa ett drogfritt samhälle. Men fungerar detta tillvägagångssätt, eller kostar det mer än det smakar?
En nyligen genomförd studie som utvärderar kriminaliseringen av narkotikabruk i Sverige ger viktiga insikter om effektiviteten av landets strikta narkotikapolitik. Det är från forskarna Albin Stenström, Felipe Estrada och Henrik Tham från Kriminologiska institutionen vid Stockholms universitet. Detta är något som regeringar och ministrar har vägrat att utreda i många år. Anledningen är att de är rädda för det ganska uppenbara resultatet.
En tillbakablick: Sveriges kriminalisering av narkotikabruk
År 1988 kriminaliserade Sverige narkotikabruk i syfte att begränsa konsumtionen och minska de narkotikarelaterade skadorna. Politiken intensifierades 1993 i och med införandet av fängelse som ett möjligt straff för personligt bruk, vilket gjorde det möjligt för polisen att ta obligatoriska blod- och urinprover. Den svenska regeringens mål var tydligt: att minska antalet narkotikamissbrukare, begränsa problematiskt narkotikabruk och i slutändan minska den narkotikarelaterade dödligheten.
Men trots dessa ansträngningar tyder utvecklingen i Sverige på att politiken inte har fått önskad effekt. Studien visar i själva verket att narkotikamissbruket inte bara inte har minskat, utan att de narkotikarelaterade skadorna har fortsatt att öka.
De oavsiktliga konsekvenserna av en repressiv politik
Ett av de mest slående resultaten av utvärderingen är ökningen av narkotikarelaterade dödsfall under de senaste tre decennierna. Den narkotikarelaterade dödligheten, särskilt på grund av opiater, har ökat stadigt i Sverige och är bland de högsta i Europa. Sveriges fokus på att kriminalisera narkotikabruk har inte gjort mycket för att vända denna trend, vilket har fått många att ifrågasätta effektiviteten i dess politik.
Dessutom visar studien att trots de stora investeringarna i polisresurser – vid ett tillfälle var nästan 10 procent av polisens personal avsatt för narkotikabekämpning – har tillgången på narkotika inte minskat. I stället har narkotikapriserna sjunkit, vilket tyder på att marknaden har anpassat sig för att undvika brottsbekämpande insatser.
Denna inriktning på tillsyn har också lett till ökade sociala kostnader, särskilt för ungdomar och marginaliserade grupper. Många individer, särskilt från låginkomstbakgrunder, har kriminaliserats för mindre narkotikabrott, vilket leder till stigmatisering och svårigheter att hitta sysselsättning. Att hamna i kriminalregistret för narkotikamissbruk kan ha långvariga effekter på en individs framtid och ofta driva honom eller henne längre ut i samhällets utkanter.
Hur står sig Sverige i förhållande till sina nordiska grannar?
När vi tittar på Sveriges narkotikapolitik i jämförelse med de nordiska motsvarigheterna blir bilden än mer oroande. Sverige har den mest repressiva narkotikapolitiken bland de nordiska länderna, men resultaten är inte bättre än i länder med mer progressiva synsätt. Till exempel har Danmark, som inte har kriminaliserat personligt bruk av narkotika, haft relativt stabila narkotikarelaterade dödstal, medan Sveriges dödstal har fortsatt att öka.
Ungdomarnas narkotikaanvändning i Sverige speglar dessutom trenderna i Norge och Finland, trots Sveriges mer bestraffande politik. Detta väcker en viktig fråga: Är kriminalisering det bästa sättet att minska narkotikaanvändningen, eller förvärrar det problemet?
Vägen framåt: Ny syn på svensk narkotikapolitik
Studiens slutsats är att Sveriges repressiva förhållningssätt till narkotikakontroll till stor del har varit ineffektivt. I stället för att minska narkotikamissbruket och minska skadorna har kriminaliseringen av personligt bruk resulterat i höga kontrollkostnader, ökade narkotikarelaterade dödsfall och betydande sociala skador. Samtidigt har andra länder som har valt avkriminalisering eller skademinskningsstrategier sett bättre resultat utan de tunga sociala och ekonomiska bördorna av masskriminalisering.
I takt med att narkotikapolitiken runt om i världen fortsätter att utvecklas kan Sverige behöva ompröva sin hållning. Kan en övergång till avkriminalisering, som Portugals framgångsrika modell, ge en bättre lösning för att ta itu med narkotikarelaterade skador? Även om svaret fortfarande är oklart tyder mycket på att en förändring av tillvägagångssättet kan vara på tiden.
Sveriges dröm om ett drogfritt samhälle kan tyckas ädel, men att uppnå den genom repressiva åtgärder är helt orealistiskt – och, som studien visar, potentiellt kontraproduktivt.