Sverige har under decennier fört en av Europas mest strikta narkotikapolitik, präglad av nolltolerans och en repressiv syn på både bruk och mindre innehav. I andra länder har det däremot skett en gradvis förändring, där både avkriminalisering och legalisering av vissa droger testas i hopp om att minska både missbruk och den narkotikarelaterade kriminaliteten. Sverige går i motsatt riktning – här är till och med konsumtion kriminaliserad, vilket innebär att polisen, på endast en vag misstanke, kan kräva att individer lämnar urin- eller blodprov för att visa om de kanske har rökt cannabis tidigare.
Denna hårda hållning har även gjort narkotikamarknaden extremt lukrativ, något som lett till eskalering av våld och kriminalitet, där Sverige nu står inför ett av Europas blodigaste gängkrig. Frågan är om en förändring av Sveriges drogpolitik skulle kunna bidra till att minska både missbruk och gängrelaterat våld?
Miljöminister Romina Pourmokhtari och det liberala dilemmat
Den amerikanska presidentkandidaten Kamala Harris tog nyligen ställning för legalisering av cannabis på plattformen X (tidigare Twitter). Bland dem som gillade inlägget fanns Sveriges miljöminister, Romina Pourmokhtari, vilket fick stor uppmärksamhet. En av Sveriges största tidningar, Aftonbladet, rapporterade om hennes reaktion med rubriken ”Harris knarklöfte på nätet gillas av miljöministern.” Rubriken möttes dock av kritik och ändrades senare till ”Miljöministern gillar Harris marijuana-inlägg.”
Pourmokhtari, Sveriges yngsta minister någonsin, har en historia av att utmana den svenska narkotikapolitiken. Under sin tid som ordförande för Liberalernas ungdomsförbund arbetade hon för en reform av den strikta narkotikapolitiken och betonade vikten av en mer human och vetenskapsbaserad hållning. Efter att ha blivit minister har många aktivister och cannabisrökare uttryckt besvikelse, då de anser att hon har övergivit sina tidigare ståndpunkter. Frågan kvarstår dock om Pourmokhtari verkligen har ändrat åsikt eller om hon väntar på rätt tillfälle för att föra fram sina tidigare visioner.
Polisens fokus: Brukare istället för komplicerade gängbrott
Ett talande exempel på polisens nitiskhet i kampen mot droger uppmärksammades nyligen när polisen i Stockholm twittrade om ett narkotikabrott där en person anmälts för innehav och eget bruk. Denna incident belyser hur den svenska narkotikapolitiken, med sin nolltolerans, leder till en missriktad prioritering.
Trots det ökande våldet och gängkriminaliteten lägger polisen betydande resurser på att jaga och straffa brukare, samtidigt som gängkonflikterna eskalerar och leder till både mord och skador, ofta t o m på oskyldiga civila. Denna hårda linje mot narkotikabrukare kan ses som en patetisk felprioritering i en tid där resurserna behövs mer än någonsin för att motverka den organiserade brottsligheten och skydda allmänheten.
Rättssäkerhet och demokratiska principer urholkas av populistiska lagar
Under de senaste åren har Sverige infört flera övervakningslagar, ofta motiverade av den pågående kampen mot narkotika och organiserad brottslighet. Dessa lagar har ofta kritiserats för att kompromissa med rättssäkerheten och demokratiska principer.
Ett aktuellt exempel är den nya lagen som trädde i kraft den 8 november 2024, vilken ger polisen utökade befogenheter att beslagta och förverka tillgångar som pengar, klockor och bilar från personer i kriminella kretsar, även i situationer där brott inte kan styrkas. Denna lag har införts trots att det redan finns liknande lagstöd och att flera viktiga instanser har avrått från dess införande.
Kritiker menar att sådana lagar riskerar att urholka rättssäkerheten genom att ge polisen verktyg som kan användas på ett sätt som strider mot grundläggande demokratiska principer. Detta väcker frågor om balansen mellan effektiv brottsbekämpning och skyddet av individens rättigheter i ett demokratiskt samhälle.
Det behövs en ny väg framåt för svensk narkotikapolitik
Den svenska narkotikapolitiken, med sin fokus på nolltolerans och jakt på brukare, framstår som föråldrad och ineffektiv i ljuset av dagens utmaningar. Samtidigt som gängvåldet skördar liv och organiserad brottslighet växer, prioriteras en hård linje mot enskilda brukare – en strategi som främst verkar förstärka de problem den försöker lösa. De senaste årens populistiska lagstiftning, framtagen i jakt på kontroll och säkerhet, har i stället lett till en urholkning av rättssäkerheten och demokratiska principer.
Det finns ett växande behov av en mer human och vetenskapsbaserad narkotikapolitik, där resurser omfördelas från jakten på brukare till bekämpning av den organiserade brottsligheten. Genom att ompröva och anpassa lagstiftningen till dagens samhälle kan Sverige möta de verkliga hoten och samtidigt återupprätta de demokratiska värden som borde prägla lag och rätt.